Utläst! Den efterlängtade uppföljaren på Name Of The wind är här, och det med råge. Rothfuss fortsätter sin berättelse om Kvothe och den gamle värdshusmannen Kvote som berättar om sitt liv. Det som Rothfuss gör speciellt bra är magisystemet. Jepp, du läste rätt. När de diskuterar magi i boken är det tydligt att det finns ett uttänkt bakomliggande system. Magin diskuteras likt kunskap, utan speciellt mycket mystisism, och jag kommer på mig själv att sitta och fantisera vad som kunde ha gjorts av det karaktärerna i boken lär sig.
Det mest koncisa jag kan skriva om boken är det är svår att lägga ifrån sig. Rothfuss målar upphistorien likt en lingvistisk murare, varje del av texten ansluter perfekt till nästa och det är inte sällan jag skrattar högt åt konversationer och ordföljder i boken.
Rothfuss tar även till något som jag vill kalla zeldaknepet, men det får ni läsa om själva.
Det mest koncisa jag kan skriva om boken är det är svår att lägga ifrån sig. Rothfuss målar upphistorien likt en lingvistisk murare, varje del av texten ansluter perfekt till nästa och det är inte sällan jag skrattar högt åt konversationer och ordföljder i boken.
Rothfuss tar även till något som jag vill kalla zeldaknepet, men det får ni läsa om själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar